Alternativen räcker aldrig till
Insikten har börjat komma över mig, att hur många bilder jag än tar så blir jag aldrig riktigt nöjd. Jag blir varken nöjd mig själv som objekt eller med bilden i sig. Ändå kan jag inte sluta ta fler bilder, hur mycket ångest det än ger mig. För jag kan inte sluta att drömma om den perfekta bilden bara en dag ska komma, bara sådär. Innerst inne vet jag att den aldrig kommer att komma, för jag vet att jag alltid kan bättre, att pessimisten inuti mig aldrig ger vika. Att jag aldrig kan erkänna för mig själv att en bild blir perfekt. En bild kan bli bra men aldrig perfekt i mitt sätt att se det på.
Jakten på den perfekta bilden kommer aldrig att ta slut. Likaså kommer drömmen om att vara någon annan och bli perfekt aldrig att försvinna. För allt kan bli bättre, jag kan blir bättre, på allt.